KåPe:s minnesfond

Kerstin Pettersson (1928-2006)

Styrelse: Ing-Marie Nilsson, Glen Christiansen samt Per Gustafson (VSSF:s ordförande).

KåPe:s styrelse tar fram en stipendiat efter SM/JSM tävlingar varje år. Året efter presenteras stipendiaten i VSSF:S årsberättelse och stipendieutdelning sker på kommande DM/JDM.

Läs gärna Glen Christiansens minnesbrev:

Kerstin Pettersson, känd som KåPe i Sverige men även ute i Europa och USA, var en föregångare i svensk simning på 70-talet då hennes Najader dominerade svensk damsimning. Några av hennes landslags-simmerskor var Irwi Johansson, Eva Andersson, Pluttis Moberg, Ann Mardbrink, Jeanette Pettersson, Ing-Marie Nilsson och Ann Linder.
Tillsammans med Göteborgs-kollegan Berndt Nilsson reste hon tidigt till USA för att inhämta idéer från de stora tränarna ”over there”. Där lärde hon känna en av världens främsta tränare Peter Daland som kom att påverka hennes ”no-nonsen coaching stil” samtidigt som han blev en vän livet ut. Resorna gick inte bara över atlanten utan även i östlig riktning mot ”DDR”, Polen och speciellt Tjeckoslovakien där det fanns mycket kunnande att inhämta. Resorna innebar inte bara simning utan även kultur, spännande restaurangbesök och mycket annat roligt.
För Kåpe var tuff men hon var en stor motivator och visste att det var viktigt för simmarna att ha skoj! En resa med henne var ett äventyr, ett äventyr som hon gärna återgav i roliga anekdoter åratal efteråt. Hon var som en sträng mamma för många av sina adepter och var lika noggrann med bröstsimstekniken som med tyska grammatiken. Hon var Sveriges första heltidsanställda kvinnliga tränare och en förebild för dagens kvinnliga coacher. Men hon kunde även träna det motsatta könet. Själv fick jag förmånen att få träna för KåPe under mina framgångsrikaste simmarår 1978-1982 även om vår första träff inte var så lyckosam. Hon fick syn på mig under ett tävlingslopp i början av min karriär och utbrast förtvivlat. ”Herregud, den människan blir aldrig någon simmare!!! ”Sådan var hon KåPe, det var raka rör och inga krusiduller. Det var förmodligen en av de få gångerna i hennes karriär som hon hade fel, ett fel som hon gärna och glatt medgav för det var början på ett mycket givande samarbete. Ett samarbete som inte bara ledde till att jag blev en av världens snabbaste bröstsimmare utan även till en djup vänskap som höll livet ut.
De sista åren tränade hon ungdomar och de som gått igenom hennes träningsgrupper hade garanterat en perfekt teknik och en gedigen skolning från simningens ”Grand Dame”. En egen familj skaffade hon sig aldrig, vi var hennes familj. Därför har vi: Ing-Marie, Ingis, Nilsson och undertecknad bildat en minnesfond till KåPes ära så att hon och hennes gärningar inte glöms bort. Fondens syfte är att uppmuntra unga lovande simmare i Västsverige genom ekonomiskt stöd och uppmuntran.
// Glen Christiansen